ttillan

Plugg, plugg och ytterligare plugg. Det blir nog att sitta kvar på biblioteket imorgon och göra klart både psykologin och svenska citaten. Jag får ingenting gjort hemma.

Saknar massa förflutet, varför? Varför uppskattar jag inte det nya? - För att det gamla var så bra.

Utesluten känner jag mig, från verkligheten. Jag känner mig som en hamster i ett hjul. Runt, runt, runt. Precis så ser min vardag ut. Inga spännande pop upz, utan bara det gamla vanliga. Tired.

Känns även som om jag tappar allt för mycket kontakter runt omkring mig? Varför? Hur? Framförallt, varför... Vill ha allting som jag hade för ett år sedan när vi var så glada. När vi var kompisar hela bunten och inte att det hade delats upp. Det är dumt att det är som det är nu, jag gillar det inte alls. 

Vill känna glädjen jag bara upplevde med Er, när vi skrattade åt ingenting, dansade som aldrig förr och vi bara va. Vi brydde oss aldrig om vad folk kunde säga om oss för att vi var si och så, vi bara levde. Helt galet. Det fanns inga hinder, inget stoppade oss. Jag saknar er, jag saknar er hela bunten. Föralltid kommer jag göra det, vi har gått igenom så mycket tillsammans, allihopa. Men just nu känns det som om det aldrig kan bli som det har varit? Det känns som vi har förändrats så mycket att det inte ens går att fixa? Vi har försökt fixa det så många gånger utan något vidare resultat. Jag vill ha er tillbaka, vill känna den sorts av vänskap igen. Igen och igen.

Ni vet och jag vet, att det som var inte kommer att komma tillbaka. Men varför inte göra det ännu en gång fast så mycket bättre?