Har skrivit några rader, men alla har jag suddat ut. Börjar om, läser igenom, suddar. Kan inte beskriva mig själv just nu. Jag är orkeslös, sliten och väldigt nere. Jag känner mig även väldigt, väldigt ensam. Jag förstår inte att jag gör såhär mot mig själv, varför låser jag in mig i ett kålsvart rum och sitter här, det gör verkligen inte saken bättre. Det här har varit en piss helg rent ut sagt, tidig kväll igår, högskoleprov idag, och ensam i mörkret ikväll. Jag är stark, det har jag alltid varit. Det spelar ingen roll hur många tårar, hur mycket sorg jag bär i mig. Jag klarar allting.
