ttillan

Igår när jag var ute och gick i Smålandsstenar, när jag skulle till tåget tillbaka till Halmstad, gick jag och funderade. Jag funderade på min hat-kärlek jag har till Smålandsstenar. Det ligger mig ändå nära hjärtat om man ser det så som att allt hände en första gång här, min första kyss, min första fylla när jag låg med huvudet i en brunn, oskulden blev som bortblåst och jag fick mitt hjärta krossat för första gången. Det finns så mycket minnen, det finns så mycket att tänka tillbaka på. Jag har så många gånger drömt mig iväg till större platser, men jag vet inte om man kunde växa upp mycket bättre. De underbaraste människorna i mitt liv är ifrån Smålandsstenar eller liknande. Jag tror man föds in till att vara mer öppen och inbjudande när man är ifrån ett litet ställe, det är iallafall något jag har märkt sens jag flyttade till Halmstad. 

 

Det var till fester när jag var 15 pappa kom på mig med att ha snott alkohol, öl. Det var då jag fick cykla hem med svansen mellan benen och förklara mig. Men med världens bästa föräldrar och dotter fick jag åka på festen iallafall!! Haha.

 

Kvällar vid dommarvallen, för att kolla på fotboll. Dagar, kvällar, nätter på bänken med de andra busarna. Kvällar utanför nöjet när vi inte vågade gå in, vad kunde hända där inne? Minns oron. Minns hur vi gjorde oss fina för att vi kanske skulle gå in. När vi väl gick in så var det inte så farligt. Cykla runt och leta efter något, utan att veta vad vi letade efter. Hoppa studsmatta, spela in roliga filmer, dansa och youtuba. 

 

Sluta nian, träffades 0600 för att "tagga" och fixa oss. Ja, det hade ändå en charm i sig. Varje gata i Smålandsstenar har en historia, varje gata, varje gränd, varje skjul.. Ja, allt har sin historia!!